Feeling a tragedy coming!

So I have this feeling, you know? The one you get when your heart know that something bad, a tragedy is gonna strike! I started getting the feeling in the middle of work the other day, and now its just growing stronger, so strong I won't be able to sleep.
My heart know there is something bad! Last time it happen someone died. And I am so afraid it will happen again, and this one is so bad that when it hits I won't be able to come back from it!

In a complete blah state of mind!

I can't believe that I let you in to my life again, and now you may be gone in a flash!

I cant tell if I'm just being stupid or just broken enough to let this happen over and over again?

I don't know what to do? How did this happen to begin with? How can one person be so hot and yet so cold? How, it seems it dosen't matter witch way I'm looking I'll never find the answer!

  

the broken...

i can't believe you could break me so hard, completely destroy me, crush my soul!
i've never been able to see let alone think straight about you. abut us.
I am broken, one to many times. to think one person can shudder me so.
I was bent before you, but until you i could reboot myself. now it not even an option!
This will be our goodbye, our farewell, i have to leave, start something new, start over, trust no one and to always think longer then needed.
yeah this is where we walk in different directions! you and me can never be.
you can't destroy a human being and think it's okay? i wont let you in, i will never be the same.

Let it be our last remedy, one last hurrah, and then im gone!  
 

När alla vännerna gått hem?

Okay, jag måste erkänna att jag är på väg ner i en av mina depressioner ingen!

Jag vill så gärna kunna skriva ut varför, men det är alldeles för komplicerat för att skriva ut, Visst jag skulle kunna säga till mina vänner men jag kan inte säga till dom att det är pga dem som jag är nere i detta igen... 

Men över till något annat, MR. T är tillbaka och har tjatat om att vilja ses igen, även om jag var stark i början och vägrade och hört mina vänner tjatat om att han betedde sig illa när han bara lämnade, och att jag nu ångrar att jag sagt till dom att han är tillbaka, så träffas vi för en vecka sedan och på började det vi slutade för 1½ år sedan. Är det en dum idé? Absolut, den största, men jag har ingen annat positivt som händer i mitt liv, så why the fuck not! visst jag är äntligen redo för något mer stabilare än att vara någon kk, men det verkar inte som att det händer any time soon! so deal with it! 

Jag förstår inte hur vissa (mina vänner) kan ha det så lätt att hitta någon medans andra (som jag) inte kan hitta något stabilt förhållande? 

Jag måste lyssna på dom varje jävla dag om att dom aldrig kommer hitta någon och vips så hittar dom någon och sedan måste lyssna på allt annat tjat som kommer med förhållanden för då är dom helt plötsligt inte nöjda? jag orkar inte!

hur svårt skall det vara att hitta någon? 

jag är helt redo för att leva ett liv tillsammans med någon annan. jag är trött på att ha meningslöst sex med flera män som aldrig kommer att vilja ha ett förhållande...

så hur svårt skall det vara, lyssna på mig, jag låter som Carrie! btw är det någon annan som håller med om att hon valde fel när hon valde big? jaja the heart wants, what the heart wants!

Det enda vi kan hoppas på är att vårt hjärta någon gång kommer komma dit, och att någon annan kommer att hitta vårt hjärta.

Nya tag!

Så när jul och nyår är över. Så väntas det att man antingen skall återgå till det man gjorde innan eller ta nya tag!

Jag har tagit nya tag och faktiskt påbörjat en utbildning inom kundtjänst  och reception. Har påbörjat 3 veckan och det känns ännu bra. Är pålägg ut ur mitt "funk" som jag varit i, i någon månad. Och att det äntligen börjar återtåg till det något mer normala hållet för min del. Om det nu går att kalla det normalt?

Har för fösta gången på över en månad varit ledig en hel helg, och har enbart tagit det lugnt med lite läsning. Men måste erkänna  att även det gjorde mig rastlös från tid till tid och kände att jag snart gick i taket av att bara sitta!

Sen tidigare lägger jag pussel med mamma om kvällarna,  vilket är avslappnande och helt enkelt  bara trevligt Att ibland bara kunna sitta i tystnad tillsammans! Vi har lagt en hel del pussel under dom senaste åren och det känns på något sätt hemma helt enkelt! Jag har ju aldrig riktigt umgåtts med mina föräldrar så mycket under årens gång och att äntligen bara kunna göra det är som en fristad i sig!

Har oxå under dom senaste åren kommit in i att läsa böcker, har aldrig gjort det under skolåren, men nu kan jag inte gå en dag utan att läsa en bok. Det är något av det bästa jag vet. Har läst ut en massa böcker och serier framför allt under dom senaste 2-3 åren..

Så allt verkar verkligen klarna upp sig med det återstår ännu lite tid och bitar innan det verkligen blir bra igen. Det gör det inte lättare att februari månad är den månad då tre personer som stått mig så nära under många år gått bort i, så det blir att bearbeta känslan av dom bortgångna åter igen, när kommer den känslan lägga sig?

Väntan!

På söndag är det första advent och då väntas först en trevlig och mysig stund med ett gäng härliga tanter och farbröder i kyrkan med lussefika och glögg, sedan blir det årets första julmarknad för min del,  kanske två till och med!  Men nu inväntar jag bara snön!  Adventsljusstakar och stjärnor är uppsatta och julmusiken spelas för fullt,  men ändå är det något som saknas,  ja snön,  kommer den så är det julkänsla på hög nivå...  Men som vanligt brukar det alltid ta ett tag innan vi får snö här på Gotland! 

Vänner?

Att stötta vänner och ställa upp på dom är något jag tycker är en självklarhet,  men tydligen tycker några av mina närmsta vänner annorlunda!  Och det gör mig rätt sagt ut förbannad...  Dom vet att jag har svårt med känslor och speciellt när det kommer till förhållanden,  men när JAG ber om hjälp med att komma på om jag skall försöka satsa på det eller bara att gå, så får man till svar att det kommer inte att fungera ändå!  Vad fan är det för svar? Jag stöttat alltid vänner till 100% men får inget tillbaka,  då börjar fundera över om det är värt att vara vänner? Jag ber aldrig om något men när jag gör det förväntar jag mig mer än att bara få ett svar som om jag eller mina känslor faktiskt inte betyder något!!! Men jag kan ju ha helt fel om vad det innebär att vara vänner!
Men jag har aldrig sagt till någon av mina vänner att aldrig satsa på ett förhållande om det är känslor involverade!  Så att dom säger så till mig är ofattbart på så många plan!
Att behöva lista ut könsloproblem utan bästa vänner är verkligen skit... Men så som så många gånger förr så får jag lista ut allt själv!