Det är dags för en ny start, här och nu!
Har äntligen kommit till en plats i mig själv där jag faktiskt gillar den jag är, och är faktiskt inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut eller min vikt för den delen... men det verkar ju inte mina läkare hålla med om, och i stället för att faktiskt hålla på och tjafsa emot så får jag hålla med dom, om jag nånsin vill bli frisk igen och slippa alla problem, så måste jag gå ner i vikt.
Nu låter det som om jag har hur mycket problem som helst, men så är det inte. nej jag mår bra men det är en del andra problem som jag har med min kropp, problem som jag tyvärr inte kommer att skriva ut.
Så en ny start blir alltså att gå ner i vikt!
Vilket jag faktiskt lyckat med det här året generellt sett.
jag har faktiskt inte gått något 2014, men jag måste fortsätta gå ner om jag skall lyckas bli av med några av problem som jag har med min kropp.
Jag tycker faktiskt att jag kommer att lyckas med det, och jag tror att det har att göra med att jag faktiskt mår bra i min själv just nu och inte är deprimerad eller mår dåligt alls, samt att jag är ganska stolt just nu..
Jag tror att jag faktiskt har kommit underfunn med vad jag vill göra resten av mitt liv, samt att jag har hittat någon som trivs med, någon som gör mig glad och visst han kanske inte alltid gör mig glad men det är mig själv jag får skylla, jag är väldigt lätt irriterad något som jag alltid har varit men kan tyvärr inte göra något åt det.
Jag har bra vänner som håller mig uppe, det enda jag kan klaga på är att tyvärr är inte min familj lika glad att läkarna har satt mig på en diet, men vem fan bryr sig? efter alla dessa år hade jag hoppats att dom för en gångsskull skulle kunna vara glad för min skull men tyvärr var det ju för mycket att vänta av dom!!!
Men jag tänker inte låta dom dra ner mig! nej jag skall forsätta och hoppas att jag kan försöka förlora lite av vikten som läkarna vill.
det enda jag är lite orolig för är motivationon till att träna, gym har aldrig varit för mig, jag gillar inte att vara instäng på en stor yta med främmande människor, inte ens med vänner. så jag tror att gymmet får vänta för min del. jag kommer nog att gå ut och gå och jogga för det mesta, men det sägs ju vara lika bra.. eller?
Jag önskar att jag hade haft någon att dela denna resa med, någon som motiverar mig, och får mig att faktiskt gå ut och gå!!
Visserligen har jag ju killen men han är ju några hundra mil ifrån :(
Men jag tror att jag hade klarat det bättre om jag inte hade bott hemma ännu, på något vis känns det som om mina föräldrar håller mig tillbaka på något vis? jag kan inte riktigt förklara det bättre än så..
men en ny start är vad jag behöver, dessutom så har jag ju redan haft en ny start men nya vänner. ny kille och ja jag kan väl inte kalla det nytt jobb eftersom jag haft det i 8 år men det är i alla fall sista året för mig där innan jag förhoppningsvis kan gå vidare nästa år med att komma in på utbildningen jag hoppas och börja min nya karriär och nytt boende i en helt ny stad som känns mer främmande än vad den faktiskt är! ja allt jag kan göra är att hoppas! men för mig har det aldrig varit något att lita på. så en dröm är bara än dröm innan den slagit in! har alltid fått lära mig att aldrig sätta hoppet till... jag börjar nu undra vem det var som lärde mig det?
