the broken...

i can't believe you could break me so hard, completely destroy me, crush my soul!
i've never been able to see let alone think straight about you. abut us.
I am broken, one to many times. to think one person can shudder me so.
I was bent before you, but until you i could reboot myself. now it not even an option!
This will be our goodbye, our farewell, i have to leave, start something new, start over, trust no one and to always think longer then needed.
yeah this is where we walk in different directions! you and me can never be.
you can't destroy a human being and think it's okay? i wont let you in, i will never be the same.

Let it be our last remedy, one last hurrah, and then im gone!  
 

När alla vännerna gått hem?

Okay, jag måste erkänna att jag är på väg ner i en av mina depressioner ingen!

Jag vill så gärna kunna skriva ut varför, men det är alldeles för komplicerat för att skriva ut, Visst jag skulle kunna säga till mina vänner men jag kan inte säga till dom att det är pga dem som jag är nere i detta igen... 

Men över till något annat, MR. T är tillbaka och har tjatat om att vilja ses igen, även om jag var stark i början och vägrade och hört mina vänner tjatat om att han betedde sig illa när han bara lämnade, och att jag nu ångrar att jag sagt till dom att han är tillbaka, så träffas vi för en vecka sedan och på började det vi slutade för 1½ år sedan. Är det en dum idé? Absolut, den största, men jag har ingen annat positivt som händer i mitt liv, så why the fuck not! visst jag är äntligen redo för något mer stabilare än att vara någon kk, men det verkar inte som att det händer any time soon! so deal with it! 

Jag förstår inte hur vissa (mina vänner) kan ha det så lätt att hitta någon medans andra (som jag) inte kan hitta något stabilt förhållande? 

Jag måste lyssna på dom varje jävla dag om att dom aldrig kommer hitta någon och vips så hittar dom någon och sedan måste lyssna på allt annat tjat som kommer med förhållanden för då är dom helt plötsligt inte nöjda? jag orkar inte!

hur svårt skall det vara att hitta någon? 

jag är helt redo för att leva ett liv tillsammans med någon annan. jag är trött på att ha meningslöst sex med flera män som aldrig kommer att vilja ha ett förhållande...

så hur svårt skall det vara, lyssna på mig, jag låter som Carrie! btw är det någon annan som håller med om att hon valde fel när hon valde big? jaja the heart wants, what the heart wants!

Det enda vi kan hoppas på är att vårt hjärta någon gång kommer komma dit, och att någon annan kommer att hitta vårt hjärta.

Nya tag!

Så när jul och nyår är över. Så väntas det att man antingen skall återgå till det man gjorde innan eller ta nya tag!

Jag har tagit nya tag och faktiskt påbörjat en utbildning inom kundtjänst  och reception. Har påbörjat 3 veckan och det känns ännu bra. Är pålägg ut ur mitt "funk" som jag varit i, i någon månad. Och att det äntligen börjar återtåg till det något mer normala hållet för min del. Om det nu går att kalla det normalt?

Har för fösta gången på över en månad varit ledig en hel helg, och har enbart tagit det lugnt med lite läsning. Men måste erkänna  att även det gjorde mig rastlös från tid till tid och kände att jag snart gick i taket av att bara sitta!

Sen tidigare lägger jag pussel med mamma om kvällarna,  vilket är avslappnande och helt enkelt  bara trevligt Att ibland bara kunna sitta i tystnad tillsammans! Vi har lagt en hel del pussel under dom senaste åren och det känns på något sätt hemma helt enkelt! Jag har ju aldrig riktigt umgåtts med mina föräldrar så mycket under årens gång och att äntligen bara kunna göra det är som en fristad i sig!

Har oxå under dom senaste åren kommit in i att läsa böcker, har aldrig gjort det under skolåren, men nu kan jag inte gå en dag utan att läsa en bok. Det är något av det bästa jag vet. Har läst ut en massa böcker och serier framför allt under dom senaste 2-3 åren..

Så allt verkar verkligen klarna upp sig med det återstår ännu lite tid och bitar innan det verkligen blir bra igen. Det gör det inte lättare att februari månad är den månad då tre personer som stått mig så nära under många år gått bort i, så det blir att bearbeta känslan av dom bortgångna åter igen, när kommer den känslan lägga sig?

Väntan!

På söndag är det första advent och då väntas först en trevlig och mysig stund med ett gäng härliga tanter och farbröder i kyrkan med lussefika och glögg, sedan blir det årets första julmarknad för min del,  kanske två till och med!  Men nu inväntar jag bara snön!  Adventsljusstakar och stjärnor är uppsatta och julmusiken spelas för fullt,  men ändå är det något som saknas,  ja snön,  kommer den så är det julkänsla på hög nivå...  Men som vanligt brukar det alltid ta ett tag innan vi får snö här på Gotland! 

Vänner?

Att stötta vänner och ställa upp på dom är något jag tycker är en självklarhet,  men tydligen tycker några av mina närmsta vänner annorlunda!  Och det gör mig rätt sagt ut förbannad...  Dom vet att jag har svårt med känslor och speciellt när det kommer till förhållanden,  men när JAG ber om hjälp med att komma på om jag skall försöka satsa på det eller bara att gå, så får man till svar att det kommer inte att fungera ändå!  Vad fan är det för svar? Jag stöttat alltid vänner till 100% men får inget tillbaka,  då börjar fundera över om det är värt att vara vänner? Jag ber aldrig om något men när jag gör det förväntar jag mig mer än att bara få ett svar som om jag eller mina känslor faktiskt inte betyder något!!! Men jag kan ju ha helt fel om vad det innebär att vara vänner!
Men jag har aldrig sagt till någon av mina vänner att aldrig satsa på ett förhållande om det är känslor involverade!  Så att dom säger så till mig är ofattbart på så många plan!
Att behöva lista ut könsloproblem utan bästa vänner är verkligen skit... Men så som så många gånger förr så får jag lista ut allt själv!

Framsteg!

Så det har gått ett par veckor sedan senaste inlägget om min nya på började diet, och tänkte komma med en uppdatering om hur det gått!
Jag har sedan sista inlägget gått ner hela 5 kilo,  och jag är verkligen på rätt bana!
Jag kommer i alla fall att fortsätta på samma bana som jag är på nu...  Fick även beröm för att jag var så positiv och hade mer energi än förre gången jag var där då kunde jag inte sova även om jag vet trött hela tiden.  Och jag känner själv att jag har mer energi på dagarna nu än jag har haft sedan innan sommaren!
Det positiva fortsätter eftersom jag bestämt mig för att försöka satsa på förhållandet med den kille jag nu träffar,  han gör mig glad och får mig att le, så jag tänker faktiskt se hur det kommer gå!  So points for me for being so awesome!

Jag har även bestämt mig för att plugga vidare och har nu skickat in intresseanmälan  till en lärlingsutbildning inom konditori eftersom det är det jag vill göra,  att stå och baka hela dagarna är något jag vet att jag skulle kunna göra och det är något jag alltid gillat att göra

Det är oxå bara 2 veckor kvar till första advent kan nästan inte tro att det gått ett helt år sedan? Men jag är oerhört  glad att det snart är december er och hoppas på mycket snö,  jag kommer även gå upp i timmar på jobbet och kommer även att jobba 2 pass på julafton men älskar att göra det :)  att ta sig från ena stället till andra stället och måste gå genom halva stan men snö och ljus är verkligen  speciellt och sen att gå hem samma väg jag älskar julen och allt som har med den att göra
Men är lite ledsen över att inte kunna träffa killen över jul,  men det kommer kanske fler år...

Ny start!

                                      Det är dags för en ny start, här och nu!

Har äntligen kommit till en plats i mig själv där jag faktiskt gillar den jag är, och är faktiskt inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut eller min vikt för den delen... men det verkar ju inte mina läkare hålla med om, och i stället för att faktiskt hålla på och tjafsa emot så får jag hålla med dom, om jag nånsin vill bli frisk igen och slippa alla problem, så måste jag gå ner i vikt.

 Nu låter det som om jag har hur mycket problem som helst, men så är det inte. nej jag mår bra men det är en del andra problem som jag har med min kropp, problem som jag tyvärr inte kommer att skriva ut. 

Så en ny start blir alltså att gå ner i vikt!

Vilket jag faktiskt lyckat med det här året generellt sett. 

jag har faktiskt inte gått något 2014, men jag måste fortsätta gå ner om jag skall lyckas bli av med några av problem som jag har med min kropp. 

Jag tycker faktiskt att jag kommer att lyckas med det, och jag tror att det har att göra med att jag faktiskt mår bra i min själv just nu och inte är deprimerad eller mår dåligt alls, samt att jag är ganska stolt just nu.. 

Jag tror att jag faktiskt har kommit underfunn med vad jag vill göra resten av mitt liv, samt att jag har hittat någon som trivs med, någon som gör mig glad och visst han kanske inte alltid gör mig glad men det är mig själv jag får skylla, jag är väldigt lätt irriterad något som jag alltid har varit men kan tyvärr inte göra något åt det.

 

Jag har bra vänner som håller mig uppe, det enda jag kan klaga på är att tyvärr är inte min familj lika glad att läkarna har satt mig på en diet, men vem fan bryr sig? efter alla dessa år hade jag hoppats att dom för en gångsskull skulle kunna vara glad för min skull men tyvärr var det ju för mycket att vänta av dom!!!

Men jag tänker inte låta dom dra ner mig! nej jag skall forsätta och hoppas att jag kan försöka förlora lite av vikten som läkarna vill. 

det enda jag är lite orolig för är motivationon till att träna, gym har aldrig varit för mig, jag gillar inte att vara instäng på en stor yta med främmande människor, inte ens med vänner. så jag tror att gymmet får vänta för min del. jag kommer nog att gå ut och gå och jogga för det mesta, men det sägs ju vara lika bra.. eller? 

Jag önskar att jag hade haft någon att dela denna resa med, någon som motiverar mig, och får mig att faktiskt gå ut och gå!!

Visserligen har jag ju killen men han är ju några hundra mil ifrån :( 

Men jag tror att jag hade klarat det bättre om jag inte hade bott hemma ännu, på något vis känns det som om mina föräldrar håller mig tillbaka på något vis? jag kan inte riktigt förklara det bättre än så.. 

men en ny start är vad jag behöver, dessutom så har jag ju redan haft en ny start men nya vänner. ny kille och ja jag kan väl inte kalla det nytt jobb eftersom jag haft det i 8 år men det är i alla fall sista året för mig där innan jag förhoppningsvis kan gå vidare nästa år med att komma in på utbildningen jag hoppas och börja min nya karriär och nytt boende i en helt ny stad som känns mer främmande än vad den faktiskt är! ja allt jag kan göra är att hoppas! men för mig har det aldrig varit något att lita på. så en dröm är bara än dröm innan den slagit in! har alltid fått lära mig att aldrig sätta hoppet till... jag börjar nu undra vem det var som lärde mig det?